Sorg
Hur lång tid tar det egentligen att komma över någons död?
Under inte alls lång tid har många i min närhet gått bort, och det känns... Speciellt då inte tiden egentligen är inne för någon att dö.
Den som saknas mig mest är min farmor. Jag orkar ännu inte, efter flera år, prata om henne. Någonting inom mig tror fortfarande att hon inte är borta, att hon en dag kommer ringa och fråga hur jag mår. Säga att det var länge sen vi hördes men att allt nu skulle bli som vanligt igen...
Hon var den enda fasta punkten i mitt liv. Jag kunde alltid komma till henne om det blev jobbigt hemma. Hon fanns där när mina föräldrar skilde sig. Med sina tekakor och mjölk. Med sitt piano som både hon och jag spelade på... Farmor, du fattas mig nåt så oerhört!!!!
En annan som fattas mig är min hund Fenix. Att avliva honom var det svåraste jag gjort i hela mitt liv. Även fast jag vet att det var det enda rätta att göra funderar jag än i dag på om jag hade kunnat göra ngt annorlunda. Det är snart två år sedan nu men det känns som igår han tryckte sig emot mig om jag var ledsen. Han var alltid glad och "pratade" när man kom hem. Ville alltid gosa i soffan. Men sen var det den biten då han inte gick att lita på alls. Flög över staketet för att bita ngn som gick förbi, kunde inte va med när jag hade besök, kunde inte va med någonstans utan att behöva sitta i bilen hela tiden, aggressiviteten tog över den goda delen av honom tyvärr...
Saknar dig grymt, men jag vet att du har det bättre nu i Nangijala!!
Kram
Under inte alls lång tid har många i min närhet gått bort, och det känns... Speciellt då inte tiden egentligen är inne för någon att dö.
Den som saknas mig mest är min farmor. Jag orkar ännu inte, efter flera år, prata om henne. Någonting inom mig tror fortfarande att hon inte är borta, att hon en dag kommer ringa och fråga hur jag mår. Säga att det var länge sen vi hördes men att allt nu skulle bli som vanligt igen...
Hon var den enda fasta punkten i mitt liv. Jag kunde alltid komma till henne om det blev jobbigt hemma. Hon fanns där när mina föräldrar skilde sig. Med sina tekakor och mjölk. Med sitt piano som både hon och jag spelade på... Farmor, du fattas mig nåt så oerhört!!!!
En annan som fattas mig är min hund Fenix. Att avliva honom var det svåraste jag gjort i hela mitt liv. Även fast jag vet att det var det enda rätta att göra funderar jag än i dag på om jag hade kunnat göra ngt annorlunda. Det är snart två år sedan nu men det känns som igår han tryckte sig emot mig om jag var ledsen. Han var alltid glad och "pratade" när man kom hem. Ville alltid gosa i soffan. Men sen var det den biten då han inte gick att lita på alls. Flög över staketet för att bita ngn som gick förbi, kunde inte va med när jag hade besök, kunde inte va med någonstans utan att behöva sitta i bilen hela tiden, aggressiviteten tog över den goda delen av honom tyvärr...
Saknar dig grymt, men jag vet att du har det bättre nu i Nangijala!!
Kram
Kommentarer
Trackback
